View My Stats

onsdag 27 augusti 2008

Seeth-Ekholt, chapter 2

Next day we stood up kind of early. I didn't drink very much the day before, but in spite of that I had a noticeable hangover. I drank lots of water and had myself a couple of painkillers and started to cook porridge (or Brei, as it is called in German) from an old, local recipe from back home. Even though I really tried, it didn't turn out very well. I suspect that I use the wrong proportions, and shall try it again later, under different circumstances.

Today was the first of the market days, and we had already the day before spied out what pottery we should buy from the potter. He was there last year, and we totally renewed our sets of pottery. This year it was time to do it again. The company bought a cistern containing 4 litres of whatever liquid, and was planning to buy an oil lamp as well as another jug (these two will be ordered at a later date, as we would like to make them a bit special). Me and Elisabeth bought ourselves three different kinds of mugs, among other things a so called fyrpassbägare/vierpassbecher that kinda looks like a four leafed shamrock when you look at its mouth from above. Really neat.

We strolled along the different merchants and had a closer look at each and every one of them, discovering lots of stuff that was new to us. There was a woodworker, doing all kinds of small stuff, like spoons, rakes, turners for frying and so on. Also, there was a guy making crossbow bolts. He was really skilled, using only period materials and methods. I learned a lot from just watching him. Another guy was a silver smith, with some really nice silver bowls and some jewellry. Elvelüüt Hamborch was selling cloth, there was a spice merchant, a needle maker, a guy making points and laces, a bagpipemaker and - the coolest of them all - a guy making parchment by hand, with period materials and methods. He was tanning hides, scraping them, and doing all sorts of things. Then, when the parchment was finished, he and his wife were copying pictures and pages from original manuscripts, of course with period pigments and inks. It sure is special to watch real craftsmen at work. Also, we met several old friends during the day, and had lots of interesting conversations and catching up.

Then it was time for our grand moments. We geared up in our best armour, loaded up our handgonnes and looked plain grim. It was time for display. One of the guys from MiM was leading the display, and told the audience about different types of armour and weapons. As far as my German is concerned, I thought that he was a good tutor, that really could explain things in a good way. Then it was time to fire the handgonnes. We did a fine job firing and reloading, and shot four times in about a minute, to the audience's awe. We are getting better by the shot, and we steadily develop new ways to make our reloading more efficient. As soon as all the gunners kan get themselves powder containers and their own ramrods, we will be even better. To be honest, most of the guys don't have their own stuff, and that really is apalling. A good thing though, is that Alex has made a gonne for himself, and Anders has made two. Just a pity that Anders hardly ever comes along to events...

Afterwards it was time for a brief "shower" consisting of a bucket full of water thrown over ones head. It sure is hot and heavy to wear armour in the middle of the summer, but then again - such is life in the King's army. The we went shopping again. We needed stuff for the evnings banquette, where every group makes their own speciality and brings it along to the others. I made Swedish pickled herring from an old family recipe a week before the event, and Johan presented it nicely on one of the big plates we had brought with us. He even decorated it with flowers. Before we carried it to the table, however, we fetched Ronnie from the MiMs - he hade been looking forward to the herring since last year, and I had prepared a special treat for him - a real Scanian/Swedish "Äggåsillamacka" - a piece of coarse rye bread, with sour cream, chives, a slice of egg and topped with a couple of pieces of pickled herring. I offered him three variations, and served him genuine brännvin spiced according to Swedish tradition. At more festive dinners and celebration it is customary that you drink vodka flavoured with herbs and spice along with your food, especially when eating herring. Ronnie was very pleased, to say the least, and I felt (for once :-)) like a good man.

We borrowed a table and a couple of benches from the bagpipemaker, who wasn't there for the feast, and put our behinds down to enjoy the food. There was lots and lots of food, and I presume we were presented quite a few German treats. Be as it may, it was a fine feast! Historia Peregrini was providing beer and wine, we sang indecent songs, translated word by word by Johan, and our German friends laughed until tears came out their eyes.

The night was closing in, as did the mist. This evening also offered us a total (moon) eclipse, especially beautiful in the fog. Bit by bit, the full moon was being covered with a dark, round shape. Suddenly it was just plain dark, and the mood of the party was changing., maybe not for the worse, but in a special way, for sure. The grass was wet with dew, and I got my blanket to warm my frozen shoulders, as I listened to German jokes and sipped my weissbier. The ladies of our company were especially loud, as they were having a photo shoot with funny faces. I guess we were the last to go to bed that night, together with the Deventer Burgerscap-people, and we slept well until morning.

onsdag 20 augusti 2008

Seeth-Ekholt, chapter 1

On popular demand, I will try to write this blog in English, even though I'd rather not. Maybe I'll slip back to Swedish when I get tired of misspelling everything, but that is a different story, to tell on another blog.

Well, let me tell you about Seeth-Ekholt, and the trip to get there and back.

We started up Friday morning early (me and Eli sent thoughts of thanks to my mother-in-law for babysitting Isolde the whole weekend), and went over the bridge to Denmark. The trip to Rödby, Denmark, went smooth as a whistle, and we went by ferry to Puttgarden. On German soil we stopped to buy alcohol (that's an old Swedish tradition - all Swedes buy alcohol in Germany, as much as they can possibly carry), and then we were off towards Seeth-Ekholt again. After a couple of mishaps I was personally responsible for, we were finally able to roll up to the camp site, about 1600 hours. A few of the other groups had already arrived, and we started to make camp. Before long, we had a place for doing the dishes, along with a hole for waste. Our three tents went up, and were furnished with straw until we had made cozy beds. A pavise shield put on four stakes forced into the ground became our table, and a handful of chests were our benches. A great camp, in short.

People were becoming hungry, and even though the excellent people of Historia Peregrini were cooking as fast as they could, it was clear that the food shouldn't be ready for some time. We therefore decided to dispatch a foraging patrol. Me and Lunkan left camp and went to the nearby Elmshorn to shop groceries. We started by getting ourselves some bread. We bought a huge loaf weighing in at 2,7 kilos - by far the biggest hunk of bread I have ever seen. In addition we bought some lovely pasties with strawberries and vanilla cream. We loaded it all in the car, and went back to shop. We bought sausages (three different kinds), two kinds of cheese, a load of different weissbier, and some small stuff, like spice, sour cream and the like. In short, we loaded up for a feast.

As we came back, we fed the dogs the pasties - and there was much rejoyce! Somebody even took a photo of them. When spirits where higher, we started to cook a bit of food, and as the evening was rolling in on us, we could serve smoked mackerel, sausages (some of them were fresh - not cooked or spiced, but a raw meat product! I spiced them up with loads of thyme, salt, cardamom, black pepper and salt, boiled them half-ready and then fried them - and they were glorious!), cheese, bread, beer, sauerkraut, wine cooked cabbage, mead and wine.

By this time, some of our friends had started arriving. Kyra, from Bürgerliches Leben um 1400, came over to keep us company, along with Nijso, Bertus and Laurens from Deventer Burgerscap (we were a bit disappointed that none of the girls joined). Soon Lorentz from Elvelüüt Hamborch and some of the guys from MiM (Mensch im Mittelalter) also joined. Lorentz had his laptop with him, and we could watch his excellent film from Morimondo, Italy. It became a quite pleasant evening, with a couple of drinks, good friends, lots of laugh and enough food to go around.

The mist started to whirl and twirl around our legs and our shoulders, and finally it was time to go to bed. The moon shone eerily and beautiful when I went up to have myself a piss in the early morning hours. It was hauntingly hidden behind the almost solid barriers of heavy fog. I stood watching for a bit, until the chilly air drove me back to Elisabeth and the warmth of our bed. I felt very much alive as I closed my eyes and went back to sleep.

onsdag 13 augusti 2008


Igår sydde jag på den sista knappen på livstycket till panzaret. 31 stycken, en mer än jag räknat med. Sakta men säkert börjar det ta form! Det känns tillfredställande att det äntligen börjar se ut som ett plagg och inte bara en massa tygstycken, men samtidigt känns det lite hånfullt - det är först nu - när jag gjort alla misstag - som jag kan påbörja mitt "riktiga" panzar. Och redan står det mig upp i halsen... Jag får nog jobba på lite andra grejer först, innan jag kan ta tag i det.

Jag läste häromdagen om ett panzar från Edward IIIs inventarier som skulle vara gjort i grön canvas. Allt jag vet om linne och hampa (och därmed om canvas) är att det är väldigt svårt att färga med någon reda, så att det inte bara bleknar. Hoppas att Maria har några färgaress i klänningsärmen - jag vill ha ett grönt canvaspanzar!

Annars funderar man ju på varför de panzar som avbildas alltid är så färgglada - jag menar; det är inte bara riddare som springer runt i grälla panzar, utan även soldater, så silke är det väl rimligen inte, i alla fall inte alla gånger. Och växtfärgad linne/hampa är som bekant notoriskt bleknande i väder och vind. Återstår bomull (men jag vet inte hur det beter sig i färgningen), läder eller ylle. Ingenstans talas det om att det yttre lagret är gjort av ylle. Det finns tveksamma belägg för att läder skulle använts i panzar/jacks, men frågan är om det användes ytterst. Och i så fall, om bomull beter sig bättre i växtfärgningssammanhang, borde det vara det som är ytterst, även om det fortfarande måste anses som ganska dyrt.

Så här säger

Armourers company of london, 1322:

"it was ordeyned for ye comon proffyt and assented that from henceforth all Armour made in ye Cytie to sell be good and concenable after ye forme that henceforth That is to saie that an Akton and Gambezon covered with sendall or of cloth of Silke be stuffed with new clothe of cotten and of cadar and of olde sendall and not otherwise. And that ye wyite acketonnes be stuffed of olde lynnen and of cottone and of new clothe wth in and wth out. It is ordeyned that all ye crafte of ye citie of London be truely ruled and governed every person in his nature in due maner so that no falsehood ne false workemanshipp nor Deceipt be founde in no maner wise in any of ye foresaid crafte for ye worship of ye good folke of all ye same crafte and for the common proffytt of ye people".

"Olde lynnen och olde cottone" står i motsats till "new clothe, wht in and wth out", så det skulle kunna vara så att man har gammalt bomullstyg/linnetyg som stoppning och nytt på utsidan och insidan - och kanske skulle det kunna vara så att det är enklare att färga än hampa och linne. Vad beträffar "wyite acketonnes" så känns det inte som om det är särskilt vanligt - av alla de bilder på tygrustningar jag sett från 1300-talet finns max fem bilder som avbildar vita dylika. Så många var nog färgade.

Jag borde använda någon annan stoppning i mitt kommande panzar - det finns mig veterligen inga belägg för att ylletyger i flera lager använts som stoppning. Jag får helt enkelt skaffa mig råbomull eller linblånor som jag får lägga i lager, eftersom jag mer är ute efter en vaddering än ett fullgott skydd a'la jack (med en massa, massa linnelager). Det verkar vid första anblicken bra mycket mer komplicerat att använda än lager av tyg, men kanske inte. Om man kardar det till stora sjok och lägger sjok på sjok, kan man på ett mycket enkelt sätt justera tjockleken på stoppningen på olika ställen, till exempel under armarna och i armvecken. Det är hur som helst värt att undersöka! Jag har förresten hört två olika saker om stoppningen i Svarte Prinsens panzar, och det ena är att den är stoppad med ull och det andra är att den är stoppad med råbomull. Undrar just vad det egentligen är...

Men. Canvas ytterst och ull (urk så varmt) som stoppning. Linne innerst. Då är man nog jävligt svensk... Och jävligt varm. Men kanske inte mycket varmare än om man stoppar panzaret med filtar. Linblånor! Där har vi det! Om fem år kommer ni att få se resultatet här. Stay tuned!


English summary:

This is solely a discussion with myself on how to dye and construct a gambeson... What to stuff it with, which colors could be used, what the outer layer is made of, as the gambesons often are depicted in bright colors that are hard to get when dyeing linen and hemp (silk, wool, linen, hemp, cotton, leather?). Any suggestions?

måndag 11 augusti 2008

Tyskland kryper närmare

Idag hade vi en sista kontakt med arrangörerna för Seeth-Ekholt. Det visar sig att en av dem ligger på sjukhus, men det verkade inte vara något allvarligt. Vi åker på fredag morgon, tidigt, tidigt. När vi kommer på plats finns mat till oss, det har de ordnat, och sen är det bara korv, öl och schnaps för hela slanten. Jag ser mycket fram mot eventet, och hoppas att vädret blir fint. Och vi har fått barnvakt till Isolde! Det här blir det första barnfria eventet - någonsin. Känns det som. På ett och ett halvt år i alla fall. Tack, svärmor, för att du ställer upp! Det kan tänkas att det blir rätt bra med dricka och osedligheter, eftersom man inte behöver vara i stridbart skick dagen efter. Aaah! Livets väsentligheter i en hel helg - mat, dryck, avkoppling och samvaro. Det blir en kunglig fest! Trodde jag. Arrangörerna låter meddela att vi ska släpa med oss så mycket vapenbrak vi bara orkar. Adjö sötebrödsdagar - Goddag krigstrauma! Varför kunde de inte bara fortsätta med sitt mys och sitt hantverk? Varför ska de tvinga på mig panzar, muza ok plata? Allt jag ville var att leva Ferdinand - att ligga under nån ek, lukta på blommorna och dricka bärs. Men men. Sånt är livet.

Jag arbetar på med mitt panzar för fullt, och tycker att jag kommit långt med livstycket - jag räknar med att sy på alla knappar ikväll. Sen är det fållning och lite liknande krafs. Och så blir det förstås de där ärmarna... Jag tänkte arbeta med dem på eventet, och eftersom man inte har ett barn att hålla ordning på, kan man nog få gjort ett och annat. Kanske kan man räkna med sex timmars arbete om dagen? Eller i alla fall fyra - man vill ju inte slita ihjäl sig. Och på det viset har man bäddat för att kunna ha skiten färdig till nästa säsong. Jag tänkte göra dem tajta, med en "påse" runt armbågen för rörlighetens skull. Vi får väl se hur det blir; Maria får delge mig sina kunskaper och så gör jag som hon säger. Förhoppningsvis lär jag mig lite på kuppen.


English summary

This is about the final preparations for the trip to Seeth-Ekholt, and about my plans for making the sleeves of the freaking gambeson during the event. Maria could help me, as she is way better than I am.

fredag 8 augusti 2008

Panzarknappar och Sigmund Ringeck

Kvällarna här i den nya, och väldigt temporära, lägenheten fylls av studier av Johannes Lichtenauers manuskript, med Sigmund Ringecks dito som tolkningshjälp. Bägge två är översatta till engelska, annars hade man varit rätt rökt; min medeltidstyska är lite krattig, trots mitt snokande i Preussischer Urkundenbuch. Oavsett vilket är den gode Lichtenauer lite svår att tolka då och då - "Hier ist ain andere styk" blir inte mer begripligt på engelska, eller för den delen på svenska - "Detta är en annan teknik". Och så inget mer. O-K. Det är minsann inte det lättaste att lära sig fäktas ur en bok, än mindre när författaren bara skriver att det rör sig om en annan teknik, utan att ens nämna något om den i övrigt. Då är Sigmund Ringeck bra att ha. Han beskriver saker och ting lite mer utförligt, men ändå inte så detaljerat som man skulle vilja - det är så gott som alltid ganska stort utrymme för tolkningar, och det innebär att det kan bli ganska galet i slutändan.

Nå. Det är hur som helst ganska vilsamt att sitta där och grunna, och det är ärligt talat inte mycket mer att ta sig för i en liten studentcell utan möbler. Utom att sitta och sy tygknappar till sitt hägrande panzar. Nu när knapparna är färdiga, så när som på fyra stycken, börjar det slutligen slå över mot "halvfärdigt" snarare än "näppeligen påbörjat". Igår sydde jag 16 stycken i ett grovt, repande linne/bomullstyg. Fingrarna förlamas av allt slitande, ryggen böjs i krum av min dåliga arbetsställning och jag har tusen andra saker att stå i, hellre än att sitta där med skiten. Men nu har jag 4 knappar kvar av de 70 jag ska sy. Det känns skönt. Nu ska jag bara konstruera ärmarna och klippa ut dem, kvilta dem och sy knapphål. Och sy fast knapparna. Och sy knapphål för livstycket. Och sy fast de knapparna. Och ordna fållarna överallt. Det är nog bara nån veckas arbetstid kvar på den, förutsatt att jag då jobbar 8 timmar om dan med skräpet. Och så vet jag redan nu att jag inte kommer att bli 100% nöjd med den, trots att Maria ska hjälpa mig med ärmkonstruktionen i Seeth-Ekholt.

Till skillnad från mina tidigare fungerar den att ha på sig. Den är inte för tung, och den passar mig. Däremot gjorde jag det klassiska misstaget - jag gjorde alla stycken lika stora, vilket innebär att det yttersta lagret är för litet. Således måste jag sy på remsor längs sidorna och längs ryggen för att inte stoppningen ska synas. Det känns inte riktigt bra, eller rättare sagt: Det irriterar mig som bara den. Och just därför måste jag sy mig en ny, men det är tamejfanken ett senare projekt. Just nu spyr jag nästan på skiten. Hoppas att någon kan ha glädje av den i alla fall - kanske för testhuggning, eller som bränsle :-)


English summary

This post is about my gambeson, and how much I hate working on it, as I know even now it will not be as I planned. So I will make a new one, based on a German effigy. Furthermore I write about Sigmund Ringeck and Johannes Lichtenauer - manuscript fencing. But mostly it is about the never ending work with the gambeson.

torsdag 7 augusti 2008

Inför Seeth-Ekholt

Idag är det en vecka och en dag tills dess att vi i Bössorna drar iväg till Seeth-Ekholt, sommarens sista "externa" event. Det äger rum i norra Tyskland, en handfull mil norr om Hamburg. För fräschhetens skull är det ett arrangemang fokuserat på hantverk och handel, snarare än fajting. Jag gillar att härja med bössor och spjut, men det är rätt gott att bara sitta ner och äta korv och dricka tysk-öl (eller Trave-öl som det kallades under 1300-talets senare hälft och kanske tidigare/senare också, vad vet jag?) och peta lite med smågrejer, utan att behöva freda strupen från blodtörstiga polacker med svår attityd. Jag måste sy mig ett par nya skor, för mina gamla är verkligen oerhört trasiga. De har hängt med sen vårvintern 2004, och inte ens då var de mycket att hänga i granen. De är lagade och lappade åtminstone 3 gånger, men nu är ovanlädret så anfrätt att jag fruktar att de är bortom all räddning... Seeth-Ekholt verkar vara ett bra tillfälle för detta, men kanske borde jag sy färdigt mitt fjärde panzar där?

Jag har i stort sett ärmar och knapphål kvar, samt en del rent kosmetiska justeringar, men i övrigt kommer det att bli rätt fett. Jag har inspirerats av en fresk - italiensk (jag veeeeet - det är inte direkt 100% om man reenactar norra Europa, men fresken är från 1360-tal, och jag siktar på att ha utrustning från omkring 1380 - det är ändå 20 års skillnad, och man kan ju hoppas att modet hunnit hit på de 20 åren :-P). Jag kommer sannolikt att göra ett panzar till, och då i stort sett baserat på kopia av Peter Krieglingers TYSKA panzar från 1370-talet, med detaljer från bokillustrationer från 1380-1390. Och de är franska... Men vad fan gör man? Biblioteket brann ju ner, och redan innan det hände var vi ju helt enkelt back water här uppe i Norden, och det är vi än idag, med tanke på hur lite som egentligen publiceras/publicerats av den forskning som bedrivits. Titta bara på länken till Alsnöbloggen här till vänster - plötsligt finns det en bössa och ett förmodat fragment av ett panzar som dyker upp på scenen - och titta på Uvdalstextilierna från Norge sen! Hur länge har de legat i ett magasin, tro? Vad gör man? Kollar på tyska grejer, självklart, men även där finns regionala skillnader som gör att de i många fall inte är representativa för nordiska förhållanden under samma tidpunkt, och med tanke på hur få tyska sena 1300-talsmanuskript jag sprungit på är det kanske inte helt lätt.

Jag misstänker således att åtminstone 85% av de manuskriptbilder jag har är franska, och det kan bero på att fransmännen är bra på att publicera sina bevarade manuskript eller att det helt enkelt finns så oerhört mycket mer bevarat där. Eller en kombination av ovanstående förstås. Sannolikt. Det är klart att man arbetar mycket med Londonfynden, Herjolfsnesgrejerna och de få svenska skulpturer som går att använda - som inte avbildar helgon iklädda lakan, men för att få någon form av utfyllnad där pusselbitarna saknas måste man ju vända sig någonstans.
Så där kom den - min bekännelse. Mycket av min inspiration kommer av franska bilder. Men jag har bekänt, biktat och botat, så nu ska jag vara förlåten. Det hade för övrigt varit intressant att veta vad ni som eventuellt läser det här använder er av för källor. Posta kommentarer!

Nåja. Nu var det Seeth-Ekholt det egentligen gällde. På fredagen den 15 åker vi alltså till Wurst och Bier. Jag har lovat våra tyska kamrater inlagd sill, eftersom de av någon mycket märklig anledning är mycket förtjusta i det. "Utlänningar" (om uttrycket tillåts i dessa tider) brukar reagera precis tvärtom på konceptet inlagd sill, men i det här fallet älskar de det.

Eventet som sånt är som sagt ett hantverks-/handelsevent, med flertalet mycket duktiga hantverkare, bland annat en keramiker som gör förtjusande kopior av Rhenkeramik. Förra året handlade vi på oss en hel del, som synes här på bilden. Är inte kuk-kannan (eller KK som den kallas, eftersom vi ofta har barn med ute i fält) oerhört obscen?

Jag hoppas, trots mitt besvärliga ekonomiska läge, att kunna handla på mig lite mer keramik när jag är på plats. Det hade varit kul att få tag på lite nya grejer.

Förra året blev vi oerhört väl mottagna. Historia Peregrini ( som arrangerar kalaset, tog verkligen väl hand om oss. Jag tror knappt att det visste hur väl de ville. Vi fick mat, öl, vin, erbjudande om sovplats inomhus för barnens skull och ständigt beröm för vår utrustning och för hur coola alla tyckte att vi var. Man blev nästan lite förlägen; bra upplever jag inte att vi är, även om vi förstås är bra ;-)

Det var en härlig avrundning på en hektisk säsong 2007 och förhoppningsvis blir det så även i år, i synnerhet som vi inte har möjlighet att hälsa på våra vänner i Deventer Burgerscap (, Nijmegen. Gebroeders van Limburg-weekend är verkligen trivsamt, men på grund av bristande intresse blir det nog ingen av Bössorna som åker i år. Sorgligt men sant. Vi träffar i och för sig Deventer Burgerscap-gänget i Seeth-Ekholt, men jag är ärligt talat rätt sugen på öl, Advocaat och Genever! Jag får återkomma med kraft och bestämdhet nästa år!


English summary

This post is about my woes regarding my gambeson, its buttons and various sources to gambesons, and by all means everything else. I'm more or less forced to use European sources, with emphasis on French stuff, because the Royal Castle of Sweden burned down in 1697. In the fire more or less all medieval books were lost, so Swedish sources are kind of scarce... So - which sources do you all use? Please tell me!

The post was supposed to be about the Seeth-Ekholt-event, and it is, sort of. I'm looking forward to going there, as we can meet our friends from the Netherlands, drink good beer, eat sausages and shop fine pottery!

Jag är ingen hantverkare

Det finns ganska många bloggar som beskriver historiska hantverk. Flera av dem är riktigt bra. Jag avser länka till några av dem när jag känner att jag har tid och ork, men tills dess vill jag poängtera att mina rostiga försök att återskapa materiell kultur mellan 1350-1400 inte kan jämföras med bättre hantverkare så som till exempel Isis Sturtewagen på Medieval Silkwork eller Anders Lindkvist på Kurage. Det jag lyckas prestera är som bäst bruksdugligt, och ibland inte ens det; jag håller för närvarande på med mitt fjärde panzar - tre andra har åkt på tippen efter färdigt arbete.

Kort sagt: Jag är ingen hantverkare. Jag är medeltidsarkeolog och museipedagog i grunden, jag gillar att rota i arkiv och magasin där jag kan söka upp information - särskilt stolt är jag för mina tusentals foton av 1300-tals artefakter och mina ännu fler tusentals manuskriptbilder. Nu för tiden arbetar jag som informatör - inte timmerman, smed, skräddare, skomakare, krukmakare eller för den delen någon annan makare.

Nu är det avklarat.

Jag tänker istället skriva mer om de sociala (och asociala) bitarna, så som lägerliv, upplevelser, mat, dryck, fyllegräl, manuskriptfäktning och reenactmentfajting inklusive pangande med tidiga handeldvapen. Det kan förstås hända att jag, sprickfärdig av stolthet, då och då postar bilder på mina verk, som läsaren kan skrocka förnöjt åt. Det bjuder jag på, men det händer nog inte vidare ofta, ensamarbetande småbarnsfar som man är.

Välkommen hit!


English summary

I am not a craftsman. I am an archaeologist. I do books and artifacts - not woodturning, pottery or weaving. Even though I can make stuff to (barely) fill my own needs, I am really not as good as a lot of people blogging out there. That is why this blog will not be about crafting. It will be about the social (and unsocial) bits and pieces of 14th century reenactment with focus on the dealings of the Swedish living history group Albrechts Bössor. It will be about reenactment fights, fencing from manuscripts, good laughs, firing handgonnes, drinking too much or too little, food, even more drink, people I meet and stuff I come up with.